Burlesk berättare belönas

NYHET: 2010-03-29 / NUMMER: 2-10

En sofistikerad stilkonst kombinerad med burleskt berättande, menar man i motiveringen till Sixten Heymans pris.
– Detta är ett enormt bidrag till familje-försörjningen, det är ju en hel årsinkomst vi pratar om! Nästa år kommer jag att kunna ägna åt mitt skrivande, säger pristagaren Klas Östergren.

På senare år har Klas Östergren nämligen haft fullt upp med en massa annat. Förutom att sköta gården söder om Kivik, som i år inneburit förmiddagar fyllda av snöskottande, har han bland annat ägnat sig åt översättningar, just nu en trilogi av Alan Ayckbourn. Tidigare har han översatt Ibsens alla dramer, ett digert arbete som gavs ut i två band 2008.
Men på skrivbordet ligger också Gentlemen och Gangsters, två av hans mest kända böcker som nu ska bli tv-serie.

– Jag var 22 år när jag började skriva Gentlemen. Att återigen ta itu med en roman som ligger så långt tillbaka i tiden är som att tvingas städa upp i ett källarutrymme man inte öppnat på många år. Plötsligt slår dofter emot en som man glömt och minnen dyker upp som man inte reflekterat över på länge. Jag försöker vara generös mot mig själv men kan tycka att det var en ganska nonchalant ung man som skrev boken, som slösade med idéer på ett sätt som ingen mogen författare skulle anse sig ha råd med. Så vad ska jag nu göra med allt detta överflöd? Det som finns i böckerna går inte att föra över rakt av till manus, den som skriver för scen eller bild måste tänka helt annorlunda. Även om romanerna förstås ska gå att känna igen i tv-serien kan det ibland vara en blick snarare än ett citat som är det viktiga. Jag längtar efter att snart få ta itu med Gangsters istället, som ligger mycket närmare mitt nuvarande skrivsätt.
Översättningar och manus till tv och film är sådant Klas Östergren gör för brödfödan. För som romanförfattare måste man ha nedskruvade pekuniära förväntningar, påpekar han.
– Alternativet är att försöka skriva bestsellers och det är jag nog inte så bra på. Men att hålla på med annat än eget skrivande handlar inte om en dålig kompromiss. Tvärtom kändes det befriande den dag jag gav upp tanken på att försörja mig som författare. Det innebär att jag kan skriva det jag vill och därför inte har särskilt mycket att skämmas över. Och att få översätta exempelvis en så stor dramatiker som Ibsen, vars verk hör till världens mest spelade, har lärt mig enormt mycket. Jag ser mig dock inte som en proffsöversättare, utan gör sådant här för att jag älskar teater.

Trots att han håller på med olika projekt ägnar han sig inte åt översättning och manusskrivande på samma dag.
– Jag arbetar intensivt med en sak i taget, vilket idag är en lyx. Och jag är väldigt osentimental när det gäller mina egna idéer och har inga problem med det som kallas ”to kill your darlings”.
Idéerna till den senaste romanen, Den sista cigarretten, fick Klas Östergren redan för 12–15 år sedan. Det har tagit många år att hitta det rätta sättet att skriva.
– Initialt tar det tid. Jag kan inte gå vidare förrän åtminstone tjugo sidor verkligen sitter så som jag vill. Jag skriver om och om igen tills jag känner att jag kommit fram till något som håller. Men när jag väl kommit så långt att jag vet hur romanen ska sluta kan det rulla på med 3–4 sidor om dagen. Helst skriver jag sju dagar i veckan, men det är inte alltid det går när man har barn som dikterar vardagen.

Nästan alla sina verk har Klas Östergren skrivit på den Facit Privat han fick redan som 13-åring och som utan att krångla alltså klarat av flera miljoner nedslag. Men när han bröt handen i höstas började han på allvar fundera över om det inte var dags att byta skrivmaskinen mot en dator.
– Jag tror inte att själva skrivandet skulle gå fortare men alla omarbetningar, jo, ja, det skulle nog underlätta. Men mitt nuvarande sätt att arbeta fungerar trots allt. Jag skriver om, stryker så mycket jag bara vågar, och skriver om igen. För mig är det mödosamma arbetet en garant för att allt onödigt skalas bort och att texterna håller måttet. Men visst, när jag ska göra en sista omarbetning av en roman på 500 sidor kan jag börja fundera över om detta verkligen är ett modernt sätt att arbeta.
Nyligen fyllde Klas Östergren 55 år. Sixten Heymans pris blir kanske lite som en födelsedagspresent?
– En av de bättre presenterna i så fall. Det är ju ett avsevärt pris som ändå är märkligt okänt. Att det varannan gång går till en författare och varannan till en mer skolad person känns sympatiskt. Flera personer har hört av sig och gratulerat och jag är självklart oerhört glad.

Klas Östergren
Ålder: Fyllde 55 år den 20 februari
Familj: Hustru och fyra barn
Bor: På en gård söder om Kivik
Urval böcker: Gentlemen (1980), Gangsters (2005), Den sista cigarretten (2009)
Urval manus: Veranda för en tenor (1998), Gustav III:s äktenskap (2001), Ondskan (2003)
Urval översättningar: Pjäser av Henrik Ibsen, Räddaren i nöden av J.D. Salinger, Fanfarlo av Charles Baudelaire
Ur motiveringen till Sixten Heymans pris: ”I Östergrens romankonst kombineras sofistikerad stilkonst med burleskt berättande och vindlande intrigbygge.”

SIXTEN HEYMANS PRIS
har delats ut vart tredje år av Göteborgs universitet sedan 1938, varannan gång till en skönlitterär författare, varannan gång till en naturvetare, företrädesvis inom astronomi, geologi och kemi.
Prissumman är i år 275 000 kronor. Pristagaren kommer att föreläsa på årets humanistdag den 10 april samt hålla två föreläsningar i samband med prisceremonin, en kvällsföreläsning den 6 maj och en lunchföreläsning den 7 maj i sal 10 i universitetets huvudbyggnad, Vasaparken.

AV: EVA LUNDGREN